«

»

En historia: Fabio Quagliarella

QUAG Bild1I Castellammare di Stabia, 30 kilometer söder om Neapel föddes en pojke vid namn Fabio Quagliarella. Året var 1983 och vad man inte visste då var att Fabio skulle växa upp till att bli en spelare med unika egenskaper, egenskaper som inte bara charmade mitt hjärta utan otaliga andra i Italien. Här kommer den mycket intressanta historien om en av modern tids mest oberäkneliga anfallare, Fabio Quagliarella!

Som många andra barn i ung ålder drömde Fabio om en framtid i fotbollens värld. Han var en disciplinerad pojke som ofta sågs ute på husets innergård trixades med en boll och tränade sitt skott, ett skott som för övrigt snabbt blev hans styrka. Under just en av hans sessioner hade en man vid namn Ciro Benventuo fått höra om Fabios träningsmetoder och valde att kika lite närmare. Ciro blev så pass imponerad av den 5-åriga italienaren och bestämde sig att välkomna honom till hans lokala klubb, SS Anunziatella.

01

Fabio som en liten grabb för det lokala laget

Efter två år i klubben skulle det bli dags för Fabio när SS Anunziatella skulle möta vinnarna av det regionala mästerskapet, med det mycket passande namnet pulcini (kycklingar, syftar på spelarnas ålder). Motståndarna hette Pro Juventude och matchen var ett riktigt derby då båda lagen spelar i just Castellamare di Stabia. Efter en bedrövlig halvlek låg Anunziatella under med 3-0 och tränare Ciro bestämde sig för att byta in Fabio, som var yngst av alla på planen med sina 8 år i jämförelse med övriga spelare som alla var runt 11 år. Vår italienare blev vändpunkten i matchen med sitt hattrick och ledde sitt lag till seger med det slutliga resultatet av 5 – 3. Prestationen övertygade cheferna hos motståndarlaget Pro Juventude som också var en något större klubb. 1991 var affären i hamn och Fabio bytte färger.

1992 dominerar Fabio Quagliarella sin åldersgrupp och Aniello Bardella, chef för den lokalt kända klubben Junior Gragnanos, får upp ögonen för den lilla napolitanaren och efter säsongen byter Fabio miljö och återfinns nu hos Gragnano. Träningsplanen låg bara några kilometer från hemmet men pappa Vittorio Quagliarella, som för övrigt är passionerad fotbollsfantast, tog dock gladeligen sonen till träningen varje dag. Under sitt första år hos Junior Gragnano spelade Fabio fantastisk fotboll som 10-åring, tillräckligt bra för att vinna titeln som den bästa unga spelaren i regionen Kampanien och blev av experter kallad för den “vite Pelé”. Under sina år i Gragnano visade Fabio prov på ett otroligt målsinne då han spottade in i genomsnitt 50 mål per säsong vilket ledde till att han vann guldbollen 1995 som den bästa spelaren i Kampanien, 13 år gammal.

Fabio Quagliarella var nu ett hett mål för många italienska toppklubbar där bland annat Parma erbjöd provspel och kort efteråt knackade även Juventus och Vicenza på dörren. Plötsligt sker ett genombrott då Gaetano Musella, föredetta Napoli-anfallare under 80-talet och nära vän, underrättade familjen Quagliarella om ett stort intresse för sonen från Turin. Vid veckans slut stod det klart; Fabio Quagliarella är en Torino-spelare, nu 14 år gammal.

Början

torino-fcQuagliarella skriver sitt nya kapitel i norra Italien och Torino FC. Starten blev inte som han kunde önska då begränsad speltid för ungdomslaget satte stopp för Fabios framgångar men förändring skulle ske. Året därpå fick Fabio en ny tränare vid namn Giacomo Ferri som hade stort förtroende för grabben från Neapel vilket också tillät Fabio att prestera fantastisk fotboll. Prestationerna fick ledningen inom Torino att 18 oktober 1999 erbjuda honom hans första professionella kontrakt.

Debuten i Serie A gjordes 7 månader senare, 14 maj 2000 för att vara exakt. Det var tyvärr under en säsong som slutade i nedflyttning för Torino men som samtidigt betydde att klubben gav chansen till de yngre förmågorna i slutet av säsongen. Fabio fick inte spela mycket mer kommande månader då Torino hade en tuff start i Serie B och låg farligt nära nedflyttningsstrecket under en längre tid. Tack och lov återhämtade sig klubben och kunde, genom en imponerande svit av vinster, vinna Serie B och klubben klättrade tillbaka till Serie A. Med föregående säsonger i åtanke valde ledarna i klubben att förlita sig mer på erfarenhet och låna ut sina yngre spelare till lägre divisioner vilket också skedde.

Fiorentina spelade under tiden i Serie C2, italienska fjärde-divisionen och hade precis blivit nybildade av Della Valle familjen. Fabio Quagliarella var nu 19 år och kände sig redo att få spela mer kontinuerligt som senior. Utlåning var ett faktum och vår italienare flyttade till Toscana och Florens där Fiorentina stod i startgroparna för sin återkomst till italienska toppfotbollen. Tyvärr för Fabios del blev erfarenheten hos Fiorentina kortvarig och inte den bästa. Besvikelsen var såpass stor att tränaren för Fiorentina, Alberto Cavasin, avbröt lånet av Fabio och Torino som fortfarande ägde Quagliarella valde att flytta över honom till Chieti i Serie C1, och det skulle visa sig vara ett mycket bra drag. Han spelade 11 matcher under våren 02/03 och producerade 2 mål men var mycket delaktig i spelet där han blev hyllad för sin tekniska briljans och spelförståelse.

Säsongen 03/04 fick Fabio Quagliarella fortsatt förtroende i Chieti och vilken säsong han skulle prestera! 32 spelade matcher och 17 mål blev slutresultatet för Fabio som på riktigt gjorde avtryck i fotbolls-Italien. När säsongen gick mot sitt slut med Chieti började det hända grejer i Torino, som återigen hade hamnat i Serie B. Den förra lagkaptenen och ikonen för Torino, Renato Zaccarelli, blev tränare för Turinklubben och beslutade att fokusera på de flera talangfulla ungdomarna i klubben, som under tidigare år hade blivit utlånade till diverse klubbar, precis som Fabio Quagliarella. Det var ett beslut som gjorde Zaccarelli till en vinnare. Torino hade ett fantastiskt år som resulterade i uppflyttning till Serie A, och en av arkitekterna bakom det hela; vår Fabio med sina 34 matcher och 7 mål.

Glädjen blev inte långvarig. Den då 99 år anrika klubben slogs med tunga skulder vilket också hindrade klubben att ta steget upp till Serie A. Det var skatter som inte hade betalats under 5 år som stod i grunden till problemen och den 9 augusti 2005 sattes Torino Calcio i konkurs, en totalt katastrof på så många nivåer.

Fabio Quagliarella återvända till sin hemstad där han tränade med Juve Stabia tills han visste mer kring sin framtid hos klubben. Efter två månader fick han reda på att han blivit såld till Udinese Calcio som samtidigt sålde halva Fabio till nyuppflyttade Ascoli, vilket också blev Fabios nästa destination. Under tiden i Ascoli spelade Quagliarella förvissa 33 matcher i Serie A vilket bidrog till viktig erfarenhet men det gick inget vidare målmässigt, tre baljor.  Dock låg det någonting i luften. Experter runt om i Italien var säkra på att italienaren från södra Italien skulle explodera inom tid, vilket Udinese lyssnade på och köpte tillbaka andra halvan av Fabio redan efter en säsong. Återigen sålde Udinese snabbt en halva av Fabio Quagliarella, nu till Sampdoria till ett värde av 1,5 miljoner Euro.

Genombrott och konsten

Fabio med sin far och mor i familjens hem vid Castellammare di Stabia

Fabio med sin far och mor i familjens hem vid Castellammare di Stabia

I Sampdoria blev Fabio snabbt en favorit bland fansen. Under tränaren Walter Novellino leddes laget till en lysande 06/07 säsong där Fabio producerade mål, assist och otroliga nummer. Det var nu Quagliarella på riktigt började leverera sina kända konstmål och han blev snabbt populär i hela världen. Han blev även uttagen till det italienska landslaget för sina prestationer och rykten kring en övergång utomlands växte. Efter säsongen blev det en hård kamp mellan Udinese och Sampdoria för att köpa loss den andra halvan av spelaren. Klubbarna kom inte överens och gick till blind aktion, vilket betyder att båda lagen lägger ett hemligt bud och det högsta budet vinner. Udinese vann kampen med sitt bud på 7,15 miljoner Euro (6,5 miljoner Euro för Sampdoria). Under de kommande två säsongerna gjorde Fabio 25 mål på 73 framträdanden där flera var mycket spektakulära och tillsammans med den superba Antonio Di Natale etablerades han som en av de stora anfallarna i ligan. Prestationerna resulterade även i en landslagsplats inför Euro 2008.

Samtidigt i skuggorna lurade Napolis president Aurelio De Laurentiis och började jobba på att få hem sonen till sin hemstad och storlaget Napoli. De Laurentiis såg Fabio som en vital del i hans lagbygge och redan 1 Juni 2009 anslöt han till Napoli och ett nytt kapitel skulle ta fart. I laget återfanns spelare som Marek Hamsik, Ezequiel Lavezzi och Luca Cigarini vilka skapade en stark stomme vid Vesuvius fot där Fabio Quagliarella skulle bli spjutspetsen i laget.

Första säsongen ledde Quagliarella laget med sina 11 mål till en sjätteplacering i tabellen och därmed en plats i Europa League. Dock blev det hans enda säsong i Napoli och Neapel, sin hemstad. Rykten florerade om eventuella övergångar till ryska lag som erbjöd höga löner och transfersummor men Fabio var säker på sin sak:

Jag har ingen avsikt att lämna Napoli. Men det är klubben som bestämmer, och jag kan inte göra någonting. Jag skulle stanna för evigt om jag kunde men de (De Laurentiis) går igenom buden och väljer att erbjuda dem till mig. Jag älskar mina fans och jag älskar Neapel. Jag hoppas klubben inte gör någonting galet.

Det började spridas en negativ attityd mot Fabio, att det var han som inte ville stanna och att han vill flytta norrut för pengars skull. Som ni läste är far Vittorio Quagliarella väldigt stödjande till sonens karriär och stod snabbt upp mot den kritik som började blossa upp:

Min son är ingen förrädare. Han har älskat, älskar och kommer alltid älska den blå tröjan (maglia azzurra). Han fick tillstånd att lämna och inom 24 timmar hade presidenten ordnat allting. Fabio  ingick inte längre i Mazzarris planer och samtidigt var han aldrig riktigt accepterad av sina lagkamrater. En historia jag inte riktigt förstår och speciellt om man tänker på att min son hade en lägre lön än andra i laget. Kontraktet hos Juventus? Jag kan svära framför Madonna di Pompei att min son blev erbjuden samma lön i Juventus som han fick från De Laurentiis. Om pengar hade varit en faktor så kunde han ha gått till Rubin Kazan som erbjöd honom 3 miljoner Euro.”

Soppan renderade till slut i en övergång till den gamla damen, Juventus från Turin. Fabio var alltså tillbaka till Turin men nu i en av de största klubbarna i Italien och världen.

Juventus och titlar

quagliarella-e1375373258876Starten blev magnifik under tränaren Del Neri där Fabio Quagliarella gör 9 mål på 17 matcher och leder den interna skytteligan fram till Januari, då smäller det. Direkt efter vinteruppehållet, i matchen mot Parma den 6.e Januari 2011 skadar Fabio sitt högra knäligament och blir borta resterande delen av säsongen, ett stor slag i ansiktet för både Quagliarella själv men också Juventus. Det var en tid då Juventus inte riktigt hade hittat rätt sedan återkomsten till Serie B. Spelare som Milos Krasic, Amauri, Felipe Melo och Mohamed Sissoko var inte tillräckligt bra för att Juventus ska bli riktigt slagkraftiga och säsongen flöt ut i en medioker 7.e placering utan vår Fabio.

Tiden gick och strax under ett år efter skadan var han tillbaka på planen med 71 minuter i matchen mot Catania. Vad som ska tilläggas är att en ny tränare stod vid sidlinjen; Antonio Conte. Under Conte lyckades Fabio Quagliarella vinna sin första Serie A titel genom den fantastiska säsongen där Juventus var obesegrade i ligan. Fabio avslutade säsongen på fyra mål men det viktiga var att Champions League väntade säsongen efter.

I gruppspelsmatchen av Champions League mot Chelsea gör Quagliarella det viktiga 2-2 målet och är ytterst nära att ta hem segern genom en ribbträff i den sista minuten. Juventus tog sig till kvartsfinal där Bayern München blev för mycket . Han gjorde ytterligare 3 mål i Champions League och 9 mål i Serie A vilket var en fullt godkänd säsong med en andra rak Serie A titeln bärgad.

I vad som skulle bli hans sista säsong i Juventus vann han återigen Serie A men det blev endast 1 mål och väldigt sparsamt med speltid och han kände på sig att det var nog dags att röra på sig. Så den 18 Juni sommaren 2014 blev det officiellt; den nu 31 år gamla anfallare lämnar den svartvit-randiga delen av Turin och ansluter till den vinröda och Torino, cirkeln sluts. Torino hade en stark fjolårssäsong där de två mest framstående spelarna Alessio Cerci och Ciro Immobile, lämnade laget under samma sommar för Atletico de Madrid respektive Borussia Dortmund och Quagliarella sades bli ett perfekt tillskott till truppen.

I skrivande stund har vår italienaren från södra Italien nätat fyra gånger i ligan och två ute i Europa League för sitt Torino, men mer kommer. Fabio Quagliarella har haft en härlig karriär som startades med enorm talang och som utvecklades till något vackert, en konst. Alla dessa makalösa mål han presterat kan inte vara av en slump, han var och är en sann konstnär del Calcio.

Avanti Fabio!

1325106-28495557-2560-1440

About the author

Riccardo Alvarez

3 comments

1 ping

  1. Quagmire

    Fantastiskt roligt att få läsa den krönika om en av vår tids mest underskattade strikers! Tyvärr känns dagens Torino inte som rätt klubb för Fabio då de spelar alldeles för defensivt. Laget saknar kreativitet på mittfältet och kvalitet hos övriga anfallare. Tyvärr gör Ventura samma misstag som Mazzarri i Napoli när han spelar Q som spjutspets. Han kommer mer till sin rätt som släpande anfallare likt i Sampdoria eller Juventus under Del Neri. Ventura bör även skrota 3-5-2 som inte alls fungerar utan Cerci-Immobile. Om inte, då tycker jag klubben bör se sig om efter en modigare coach som vågar förändra och skrota ultradefensiven. Vilken mening är det egentligen med att spela på det sättet när kontringsspelet ändå är obefintligt och mittfältarna i 9 fall av 10 vänder upp och spelar bollen hemåt? Torino måste värva i januari. Då förslagsvis en Gilardino-typ som kan agera i boxen så att Quagliarella kan släpa bakom och avsluta från distans oftare. Dessutom behövs en mittfältare med kreativitet… en playmaker som kan avlasta El Kaddouri; en Luca Cigarini-typ.. En snabb ytter hade heller inte skadat.

    1. Elvameter

      Kul att du fann artikeln intressant! Jag håller absolut med i din analys kring dagens Torino. Riktigt bra! Quagliarella får ut sin potential när han får utrymme och tid att tillämpa sina offensiva kvaliteter, något som tyvärr inte händer för ofta idag. Speciellt i en tillbakadragen position som du nämner.
      Det måste ha varit frustrerande för Ventura att förlora både Cerci och Immobile. Jag kan dreglar av tanken att se Quagliarelli och Immobile spela för samma lag, tänk dig att endast Cerci såldes och Quagliarelli fick spela med Immobile, kunde blivit roligt! Torino har Amauri som de hoppades kunde bli denna “Gilardino” typ men det funkar helt enkelt inte.
      Torino har helt klart ett bra lag, men 3 5 2 kräver speceifika spelartyper, något som Torino inte har och en förändring krävs. En lågt sittande regista, Cigarini är ett bra exempel, och sedan någon mer rörlig kraft i anfallet.
      Hoppas Torino rycker upp sig under våren, det är ett lag jag verkligen vill se mycket högre upp och värvningar i Januari kan hjälpa laget i Europa League också!

  2. Quagmire

    Jag är övertygad om att Fabio, under rätt omständigheter, kommer att vara sig själv igen och tysta tvivlarna. Han var i stort sett bortglömd och uträknad redan 2012 när han gjorde sitt oväntade och numera nästan klassiska inhopp mot Chelsea. Forza Q! :)

  1. ITALIEN: Förväntningar på omgång 16 - Elvameter

    […] En historia: Fabio Quagliarella […]

Lämna en kommentar

%d bloggers like this: